trandans på himlen och volvohuv på marken

man skulle ju kunna tro att ämnet svenska i skolan handlar om att traggla glosor och grammatik eller att läsa eller att skriva. men, det kan även innehålla att hela klassen, om än bara tre personer, står och hänger över en volvo årgång 65 med öppen huv och lyssnar när den entusiastiske läraren visar de olika delarna i motorn, med mera. ty det var uppgiften för oss till idag - att beskriva/förklara/berätta/reda ut begrepp om olika delar av bilen. lite sisådär lagom enkelt för en helt ointresserad. vilket ledde till en kanske inte alltigenom helt nöjd lärare, som drog med oss ut för att hålla demonstration.

men, det var faktiskt skapligt kul ändå. och en vacker (ful) dag när jag står hos en bilhandlare/på en verkstad och jobbar som tolk, då kommer jag nog tänka tillbaka på dagens lektion. och förhoppningsvis minns jag då något från dagens visning.

fast, idag hade jag nog helst bara velat stå där och titta och lyssna på tranorna som flög omkring ovanför oss :)

/nèzna

tillbakablickar

såg nyss på facebook den statusuppdatering jag hade för exakt två år sedan. den handlade om att jag på lunchen legat på bryggan vid skolan och hört vågskvalp och båtkluck, hur idylliskt det var. och med ens färdades jag tillbaka i tiden och låg där på rygg på bryggan, längst ut där den långa smala flytbryggan övergår till en lite större kvadrat där man får plats några stycken i bredd.

jag tänker att det här är min sista höst, vad gäller så mycket. och jag tänker att det är så mycket fint jag fått, och får, vara med om. så många fina minnen jag kommer ta med mig från min umeåtid. människor jag mött, skrattattacker jag haft, platser jag sett och upplevelser jag levt. det är ganska fascinerande egentligen. hur mycket som kan rymmas inom en så, relativt, liten tidsrymd.

och så den där känslan av det förgängliga. att fyra år är en oändlig period, men nu smakar jag på slutet av den. jag är inne på min sjunde termin här. av åtta. och det känns som att svisch så är jag där, i juni med ett examensbevis (förhoppningsvis!) i handen. och sen? sen blir det ungefär som med studenten: man ska ut i det riktiga livet. vad nu det betyder?! och jag blir lite matt när tänker på det. flytt med allt vad det innebär. till vartåt det nu bär...

men det är något som blir senare.
för nu,
är nu!

och ibland är det bra att påminna sig om vad anders zorn någon gång sa:

"tvivlar man på egen förmåga skapar man ej stora ting"

/nèzna

"vilken jädra smäll!"

så skulle man ha kunnat utropa sisådär fem-över-halv/tjugo-i-sex imorse då rutorna skallrade och mullret det smällde. från så gott som ingenstans kom världens åskknall som tycks ha hörts lite överallt, trots att folk i vanliga fall brukar sova så dags. men med tanke på det myckna regnandet som åstadkom skapligt dånande på tak staden över, är det kanske inte så förvånande att så många ändå vaknade...

en glader nyhet - praktiken i höst blir i ... UPPSALA! och eftersom det är höstlov veckan före blir det hela fem veckor i mitt kära knivsta och fina uppsala. fem veckor. det är ett halvt sommarlov det :)
(men mycket vill ha mer (?) och jag drömmer om att resa någonstans på lovet. en vecka. eller några dagar. till ett varmt vackert land. med sol, med bad, med upplevelser och inspiration.)

helgen var fin. rakt igenom.

vem är du? vem är jag? vad är vad?

pluto är inte längre någon planet.
det vet vi, typ, sen några år.

idag fick vi veta att öland inte är en ö.
på grund av ölandsbron.

är jorden verkligen rund?

fotograferande

yes, jag tycks ha undsluppit förkylningen med blotta förskräckelsen (peppar, peppar, ta i trä). men med tanke på att jag igår var vaken mellan 10 och 12 och sen sov vidare till 16, så fanns det nog ändå ett visst behov för en dag hemma. och idag inga lektioner hur som helst så det var ju ganska bra tajmat på så sätt.

jag tittade nyss ut genom fönstret. ner mot vägen. såg någon ligga på gräsmattan bortom vägen. märkligt. det har regnat = ingen borde bara ligga och slappa på gräsmattan (inte den värmen heller för den delen och någon sol finns inte att tala om idag). men så såg jag att vem-det-nu-är låg där med en kamera mot björkstammen. och nu är där två personer.

jag vill också fotografera. ute. tokigt och slugt. fint och fult. planerat och spontant. natur och folk. i färg och sepia och svartvitt.

och jag skulle vilja ha ett eget mörkrum. tänk så härligt det vore! jag kan nog inte minnas någon plats där tiden någonsin har gått så fort, som när jag befunnit mig i mörkrum. det är något väldigt speciellt med att se bilden växa fram i framkallningsbadet och man själv bestämmer när den är färdig, förflyttar vidare till stoppbad och sen fixering för att slutligen ligga i vattenbad innan bilderna hängs upp på tork.

en dag... :)

molnen drar förbi, regnet faller ner

och jag sitter och känner efter exakt hur pass förkyld jag tycks bli. vill inte. särskilt inte denna helg. jag hoppas och håller tummen för att det är något dumt som bara spökar idag och ger med sig till imorgon!

ute lyser en gatlampa, över himlen drar molnen förbi snabbt som jag vet inte vad, björkarna svajar och regnet det piskar. en riktig höstdag!

när jag tittar in till grannen i huset bredvid tror jag mig se något jag själv önskar mig framöver - en stor (!) bokhylla, full (!) av böcker.

och dagens nya ord är: grötmyndig. tack lisette :)

det regnar gulnande björklöv...

...och hösten gör sig mer och mer påmind. men än vägrar jag att släppa taget helt om sommaren; på väg ner till stan imorse var det så pass varmt att det gick att gå utan att ha jackan på sig. klockan 06:50 och 15 grader varmt. våga vägra jacka! (den fick dock följa med i handen ändå, och det var jag glad för när jag vid 12-tiden stod ute en kvart i småregn och väntade på bussen från skolan).

idag tre timmars tolkövning. det blir mycket orddiskussioner i skolan. både på svenskan, teckenspråkslektionerna liksom tolkämnespassen. det är en av de saker som jag tycker är så himla roligt med skolan. alla kluringar och vändningar vad gäller ord och formuleringar. kan man säga si? kan man säga så? man kunde ju säga så då, varför fungerar inte si? och så vidare. och så vidare. och så vidare, i all oändlighet.

som tolk blir man aldrig färdig. man kan ständigt lära sig nya saker. exempelvis har jag som läxa till nästa fredag att ta reda på hur en bilmotor ser ut, vad delarna heter och hur det hela fungerar. för vem vet, kanske kommer jag tolka dylikt en vacker (eller kanske snarare en ful) dag?!

tänk om man kunde vakna upp en dag och ha hela nationalencyklopedin, wikipedia samt google inprogrammerat i huvudet. tänk vad man skulle kunna då!

/nèzna