jag tittade nyss ut genom fönstret. ner mot vägen. såg någon ligga på gräsmattan bortom vägen. märkligt. det har regnat = ingen borde bara ligga och slappa på gräsmattan (inte den värmen heller för den delen och någon sol finns inte att tala om idag). men så såg jag att vem-det-nu-är låg där med en kamera mot björkstammen. och nu är där två personer.
jag vill också fotografera. ute. tokigt och slugt. fint och fult. planerat och spontant. natur och folk. i färg och sepia och svartvitt.
och jag skulle vilja ha ett eget mörkrum. tänk så härligt det vore! jag kan nog inte minnas någon plats där tiden någonsin har gått så fort, som när jag befunnit mig i mörkrum. det är något väldigt speciellt med att se bilden växa fram i framkallningsbadet och man själv bestämmer när den är färdig, förflyttar vidare till stoppbad och sen fixering för att slutligen ligga i vattenbad innan bilderna hängs upp på tork.
en dag... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar