såg nyss på facebook den statusuppdatering jag hade för exakt två år sedan. den handlade om att jag på lunchen legat på bryggan vid skolan och hört vågskvalp och båtkluck, hur idylliskt det var. och med ens färdades jag tillbaka i tiden och låg där på rygg på bryggan, längst ut där den långa smala flytbryggan övergår till en lite större kvadrat där man får plats några stycken i bredd.
jag tänker att det här är min sista höst, vad gäller så mycket. och jag tänker att det är så mycket fint jag fått, och får, vara med om. så många fina minnen jag kommer ta med mig från min umeåtid. människor jag mött, skrattattacker jag haft, platser jag sett och upplevelser jag levt. det är ganska fascinerande egentligen. hur mycket som kan rymmas inom en så, relativt, liten tidsrymd.
och så den där känslan av det förgängliga. att fyra år är en oändlig period, men nu smakar jag på slutet av den. jag är inne på min sjunde termin här. av åtta. och det känns som att svisch så är jag där, i juni med ett examensbevis (förhoppningsvis!) i handen. och sen? sen blir det ungefär som med studenten: man ska ut i det riktiga livet. vad nu det betyder?! och jag blir lite matt när tänker på det. flytt med allt vad det innebär. till vartåt det nu bär...
men det är något som blir senare.
för nu,
är nu!
och ibland är det bra att påminna sig om vad anders zorn någon gång sa:
"tvivlar man på egen förmåga skapar man ej stora ting"
/nèzna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar