på hemväg från bussen kände jag den. sommardoften. den av nyklippt gräs. kanske var det sista gången för denna säsong. morgondagen anländer september. mer och mer höst. och jag känner ett vemod i kroppen. min sista höst här i norr. min sista höst här bland alla de människor som jag har skrattat så otroligt mycket med. det gäller att ta vara på tiden!
på tal om tid kryper lördagen närmare i allt raskare takt. snart står vi där, jag och de mina, på scen och tolkar. på stan. bland folk. inför folk. sånger vi har översatt. och tal vi inte vet något om. det blir spännande. att på riktigt stå på scen bredvid liveband som spelar och samtidigt teckna min tolkning av låtarna. skrämmande. men även energigivande skulle jag tro och förhoppningsvis sjukt roligt :)
diskhon med tillhörande disk piper från köket så jag antar att jag gör bäst i att få undan det. innan jag somnar här på soffan. här bli en tidig kväll om jag inte ska leva morgondagen i någon slags sockervaddsdimma.
/nèzna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar