case

på antagningsdagen hörde man talas om dem. casen. tillfällen då aktörer hyrs in och lokal lånas på annan plats och eleven kommer dit och agerar tolk i en så gott som realistisk situation.
idag var det dags.
14:30 var det min tur.
sist ut.
tolka döv kvinna till hörande läkare med två lärare, lite bakom för att inte märkas, som iakttagare.
efter det genomgång av hur det hela varit.
kändes helt okej.
lät som att det gick bra.

undrar dock hur det varit om jag inte varit sist? om samma skådespel inte redan hade utspelat sig tre gånger under dagen?! =P

hur som helst kul att ha det första caset gjort.
en känsla av att OJ, är jag redan här?
det där som ju låg såå långt fram i tiden.
märkligt!

ungefär som att jag snart ska ut på praktik, och där få tolka.
närmar mig målet :)

helgen

vilken helg! :)

mellan två tallar i fredags en hängmatta och jag i den, med solen som värme, följt av lingonjakt samt plock i skogen med pappa.

strandpromenaden i knivsta i lördags tillsammans med M, följt av lingonjakt samt plock men också kantarelljakt och plock.

helgen innehöll såklart mycket, mycket mer, men kort sagt var den så gott som perfekt!

att vädret bjöd på sol och värme (30 grader i solen i lördags!) gjorde inte det hela sämre precis :) liksom att träffa en bror med sambo innan jag åkte mot arlanda i söndags, också var en bonus.


och nu skiner solen och vissa björkar är fortfarande gröna :)

genom takfönstret ser jag karlavagnen på höstkvällens himmel

jag gillar inte riktigt när hösten kryper inpå. jag vet att det finns mycket fina och mysiga saker som hör hösten till, och även vintern för den delen, och dem gillar jag. men jag gillar inte tanken att våren, försommaren, sommaren och sensommaren är förbi. men som sagt finns det fina saker. en av dem är att jag kan stå i mitt badrum eller kök och genom takfönstret se stjärnorna :)

helgen har bestått av vad jag behövde. igår promenad ner till, på, samt hem från stan, följt av bakning av morotsbröd (gott) och efter det en timme i skogen. idag har jag hållt mig mestadels inomhus men å andra sidan åstadkommit en novell på snudd på 30 000 tecken. vilket är gränsen. jag vet inte hur pass mycket jag tror på denna novell. men utan att chansa har jag absolut noll chans att vinna.

på torsdag väntas flyg hem. och jag längtar. som en tok! :)

den otroliga tröttheten

för dålig mat. för lite grönsaker. för lite aktivitet... blablabla. nä, snarare för mycket i huvudet. jag har inte hängt med mig själv på sista tiden. den här helgen ska jag komma ikapp, mig själv. har jag tänkt. har inga måsten att göra. vila, ta igen mig, promenera och bara vara. det är vad jag behöver.

"världens tuffaste jobb"

efter fika lyssnade jag och R ikväll på en kvinna vid namn åsa som under tre veckor ifjol levde i en (fattig) kenyansk familj och arbetade som en (fattig) kenyansk kvinna. hon hade anmält sig på en slags annons som gick ut på att man ville arbeta för under 10 kr/dag, utan elektricitet, utan kollektivavtal, utan det ena och utan det andra men däremot mellan soluppgång och solnedgång. hon var en av ungefär 130 sökande. hon var den som fick det. ikväll berättade hon om sina upplevelser och visade bilder därifrån.

jag kan inte annat än att känna: jag vill också! tänk, vilka erfarenheter. så intressant. vilken fantastisk möjlighet till inblick i andra människors liv, i ett annat land med en helt annan kultur. jag tror att man blir mycket rikare som person om man kliver utanför sin låda, utanför sin trygghet, utanför vardagen man har med sina rutiner och bekvämligheter som man tar för givet. oavsett vad man gör som sticker ut från ens vanliga vardagslunk så tror jag att det berikar en. vissa händelser mer än andra.

ibland behöver man inte byta kontinent för att känna en förändring. ibland räcker en mindre sträcka för att känslan av att man gör något utöver sig själv ska infinna sig.

jag vill sträcka mig än längre än så...

/nèzna

höstdoft

igår på långpromenaden fann jag den, doften av höst. inte när vi gick på gångvägen genom skogen, nä, men när vi stod i viadukten där det på asfalten låg små gräshögar som hamnat där på något sätt. där luktade det skog. det förmultnade. den goda höstdoften.

idag inledde jag dagen med en timme i skogen. kände inte samma doft. men det är skönt att vistas i skogen! :) sen kom jag hem och satte igång med tvätt och den våriga aktiviteten att tvätta fönster. eftersom jag inte var här i somras var det ingen idé att tvätta dem innan jag åkte hem i juni. däremot nu. nu finns inte längre spår av den fågel som flög in i rutan någon gång under sommaren.

sommaren. flyktigt borta.

somliga ting är flyktiga. somliga varelser. och jag tänker då och då på jonas gardells show tillfällig gäst i ditt liv. hur många människors liv kommer jag vara en tillfällig gäst i? hur många tillfälliga gäster rymmer mitt liv? somliga vill man inte vara annat än tillfällig med. andra sörjer jag att det inte blev längre än vad det tycks. vad beror det på? vad avgör? vem avgör? hur kommer det sig?

/nèzna

dagens...

DAGENS LÅT: yellow submarine? men ingen direkt sång utan snarare någon slags konstigt nynnande tillsammans med c
DAGENS SAKNAD: m
DAGENS KLÄDSEL:  jeans, linne, kofta och jacka i handen/kassen (vädret kan inte påstås vara annat än lurigt såhär års!)
DAGENS FRISYR: uppsatt
DAGENS PLANER: med tanke på att dagen övergått till vad som tidigare idag var morgondag, är de närmsta planerna att sova
DAGENS ROLIGASTE: att sitta på en sten i skogen och se liten ut? :P
DAGENS BÄSTA: lördag!
DAGENS SÄMSTA: att jag inte kommer igång att skriva det där som jag tänkt att jag ska skriva
DAGENS VÄN: c
DAGENS DRYCK: coca cola light
DAGENS LÄNGTAN: nästnästa helg :)
DAGENS GODIS: marabou daim
DAGENS KÖP: diverse från ö&b och bananer samt potatis från coop. yeah!

ibland händer det att man fastnar i en tanke, man vet att förr eller senare kommer man utföra den, men ändå drar man ut på det; desto bättre känns det när man väl fått tummen ur och inser att, det gick ju bra! det känns bra. bättre än tänkt, och, vad hindrade förr?

trandans på himlen och volvohuv på marken

man skulle ju kunna tro att ämnet svenska i skolan handlar om att traggla glosor och grammatik eller att läsa eller att skriva. men, det kan även innehålla att hela klassen, om än bara tre personer, står och hänger över en volvo årgång 65 med öppen huv och lyssnar när den entusiastiske läraren visar de olika delarna i motorn, med mera. ty det var uppgiften för oss till idag - att beskriva/förklara/berätta/reda ut begrepp om olika delar av bilen. lite sisådär lagom enkelt för en helt ointresserad. vilket ledde till en kanske inte alltigenom helt nöjd lärare, som drog med oss ut för att hålla demonstration.

men, det var faktiskt skapligt kul ändå. och en vacker (ful) dag när jag står hos en bilhandlare/på en verkstad och jobbar som tolk, då kommer jag nog tänka tillbaka på dagens lektion. och förhoppningsvis minns jag då något från dagens visning.

fast, idag hade jag nog helst bara velat stå där och titta och lyssna på tranorna som flög omkring ovanför oss :)

/nèzna

tillbakablickar

såg nyss på facebook den statusuppdatering jag hade för exakt två år sedan. den handlade om att jag på lunchen legat på bryggan vid skolan och hört vågskvalp och båtkluck, hur idylliskt det var. och med ens färdades jag tillbaka i tiden och låg där på rygg på bryggan, längst ut där den långa smala flytbryggan övergår till en lite större kvadrat där man får plats några stycken i bredd.

jag tänker att det här är min sista höst, vad gäller så mycket. och jag tänker att det är så mycket fint jag fått, och får, vara med om. så många fina minnen jag kommer ta med mig från min umeåtid. människor jag mött, skrattattacker jag haft, platser jag sett och upplevelser jag levt. det är ganska fascinerande egentligen. hur mycket som kan rymmas inom en så, relativt, liten tidsrymd.

och så den där känslan av det förgängliga. att fyra år är en oändlig period, men nu smakar jag på slutet av den. jag är inne på min sjunde termin här. av åtta. och det känns som att svisch så är jag där, i juni med ett examensbevis (förhoppningsvis!) i handen. och sen? sen blir det ungefär som med studenten: man ska ut i det riktiga livet. vad nu det betyder?! och jag blir lite matt när tänker på det. flytt med allt vad det innebär. till vartåt det nu bär...

men det är något som blir senare.
för nu,
är nu!

och ibland är det bra att påminna sig om vad anders zorn någon gång sa:

"tvivlar man på egen förmåga skapar man ej stora ting"

/nèzna

"vilken jädra smäll!"

så skulle man ha kunnat utropa sisådär fem-över-halv/tjugo-i-sex imorse då rutorna skallrade och mullret det smällde. från så gott som ingenstans kom världens åskknall som tycks ha hörts lite överallt, trots att folk i vanliga fall brukar sova så dags. men med tanke på det myckna regnandet som åstadkom skapligt dånande på tak staden över, är det kanske inte så förvånande att så många ändå vaknade...

en glader nyhet - praktiken i höst blir i ... UPPSALA! och eftersom det är höstlov veckan före blir det hela fem veckor i mitt kära knivsta och fina uppsala. fem veckor. det är ett halvt sommarlov det :)
(men mycket vill ha mer (?) och jag drömmer om att resa någonstans på lovet. en vecka. eller några dagar. till ett varmt vackert land. med sol, med bad, med upplevelser och inspiration.)

helgen var fin. rakt igenom.

vem är du? vem är jag? vad är vad?

pluto är inte längre någon planet.
det vet vi, typ, sen några år.

idag fick vi veta att öland inte är en ö.
på grund av ölandsbron.

är jorden verkligen rund?

fotograferande

yes, jag tycks ha undsluppit förkylningen med blotta förskräckelsen (peppar, peppar, ta i trä). men med tanke på att jag igår var vaken mellan 10 och 12 och sen sov vidare till 16, så fanns det nog ändå ett visst behov för en dag hemma. och idag inga lektioner hur som helst så det var ju ganska bra tajmat på så sätt.

jag tittade nyss ut genom fönstret. ner mot vägen. såg någon ligga på gräsmattan bortom vägen. märkligt. det har regnat = ingen borde bara ligga och slappa på gräsmattan (inte den värmen heller för den delen och någon sol finns inte att tala om idag). men så såg jag att vem-det-nu-är låg där med en kamera mot björkstammen. och nu är där två personer.

jag vill också fotografera. ute. tokigt och slugt. fint och fult. planerat och spontant. natur och folk. i färg och sepia och svartvitt.

och jag skulle vilja ha ett eget mörkrum. tänk så härligt det vore! jag kan nog inte minnas någon plats där tiden någonsin har gått så fort, som när jag befunnit mig i mörkrum. det är något väldigt speciellt med att se bilden växa fram i framkallningsbadet och man själv bestämmer när den är färdig, förflyttar vidare till stoppbad och sen fixering för att slutligen ligga i vattenbad innan bilderna hängs upp på tork.

en dag... :)

molnen drar förbi, regnet faller ner

och jag sitter och känner efter exakt hur pass förkyld jag tycks bli. vill inte. särskilt inte denna helg. jag hoppas och håller tummen för att det är något dumt som bara spökar idag och ger med sig till imorgon!

ute lyser en gatlampa, över himlen drar molnen förbi snabbt som jag vet inte vad, björkarna svajar och regnet det piskar. en riktig höstdag!

när jag tittar in till grannen i huset bredvid tror jag mig se något jag själv önskar mig framöver - en stor (!) bokhylla, full (!) av böcker.

och dagens nya ord är: grötmyndig. tack lisette :)

det regnar gulnande björklöv...

...och hösten gör sig mer och mer påmind. men än vägrar jag att släppa taget helt om sommaren; på väg ner till stan imorse var det så pass varmt att det gick att gå utan att ha jackan på sig. klockan 06:50 och 15 grader varmt. våga vägra jacka! (den fick dock följa med i handen ändå, och det var jag glad för när jag vid 12-tiden stod ute en kvart i småregn och väntade på bussen från skolan).

idag tre timmars tolkövning. det blir mycket orddiskussioner i skolan. både på svenskan, teckenspråkslektionerna liksom tolkämnespassen. det är en av de saker som jag tycker är så himla roligt med skolan. alla kluringar och vändningar vad gäller ord och formuleringar. kan man säga si? kan man säga så? man kunde ju säga så då, varför fungerar inte si? och så vidare. och så vidare. och så vidare, i all oändlighet.

som tolk blir man aldrig färdig. man kan ständigt lära sig nya saker. exempelvis har jag som läxa till nästa fredag att ta reda på hur en bilmotor ser ut, vad delarna heter och hur det hela fungerar. för vem vet, kanske kommer jag tolka dylikt en vacker (eller kanske snarare en ful) dag?!

tänk om man kunde vakna upp en dag och ha hela nationalencyklopedin, wikipedia samt google inprogrammerat i huvudet. tänk vad man skulle kunna då!

/nèzna

kvällen efter

igår small det. igår hände det. igår var Dagen T. dagen tolkning. och jag tycker att vi gjorde det bra! jag känner väl att jag hade kunnat göra det bättre, men omständigheterna var sådana att det kändes ganska... rörigt, och med de förutsättningar det innebär tycker jag att vi gjorde vad vi kunnat göra!

jag tycker om att stå på scen. det är roligt. jag känner mig ganska bekväm med det. det gör mig ingenting att jag står ovanför och inför alla. det svåra kan vara att veta var man ska titta. särskilt då man inte har något att göra, som när det i en sång är mellanspel och jag inte har något att teckna, utan bara står där och väntar på något som eventuellt skall komma. men det tror jag är sånt som kommer med vanan och erfarenheter.

tanken slog mig i förrgår: "imorgon gäller det. nyss var det två veckor längre fram i tiden, men nu är det imorgon!". och då kom jag att tänka på att för ett år sedan (exakt ett år sedan, idag 4/9) då fjolårets fyror stod på scen på stan och tolkade, och vi stod på torget nedanför och tittade, och sa "tänk! om ett år, då är det VI som står där!". och nu tänker jag: "igår stod jag där... var står jag om ett år framåt från idag?"

det märkliga med livet. snabbheten. det flyktiga. ovissheten.

/nèzna

kvällen före

på grund av trötthet och lite annat blev det ingen skola för min del idag. istället sömn, stan, tvätt och övning hemma. övning inför morgondagen. imorgon - stå på scen. på stan. inför folk. tolka. tolka prat. tolka sånger. första gången någonsin. spännande. imorgon. redan? det var ju två veckor dit nyss. men jag tror det blir bra. och skulle det inte bli topp (hallå, det är första gången!) så tror jag det blir väldigt roligt efteråt om inte annat. att ha gjort det. hoppas på adrenalin! :) på kvällen länganfest. som gjort för ett roligt dygn! :)

livet ibland

utanför mina händers räckvidd
flyga med vinden
dit den bär
hoppas på mjuk landning

doften av nyklippt gräs

på hemväg från bussen kände jag den. sommardoften. den av nyklippt gräs. kanske var det sista gången för denna säsong. morgondagen anländer september. mer och mer höst. och jag känner ett vemod i kroppen. min sista höst här i norr. min sista höst här bland alla de människor som jag har skrattat så otroligt mycket med. det gäller att ta vara på tiden!

på tal om tid kryper lördagen närmare i allt raskare takt. snart står vi där, jag och de mina, på scen och tolkar. på stan. bland folk. inför folk. sånger vi har översatt. och tal vi inte vet något om. det blir spännande. att på riktigt stå på scen bredvid liveband som spelar och samtidigt teckna min tolkning av låtarna. skrämmande. men även energigivande skulle jag tro och förhoppningsvis sjukt roligt :)

diskhon med tillhörande disk piper från köket så jag antar att jag gör bäst i att få undan det. innan jag somnar här på soffan. här bli en tidig kväll om jag inte ska leva morgondagen i någon slags sockervaddsdimma.

/nèzna

skamsköljning

jag anser mig inte ha så värst mycket dialekt. men några ord jag använder sticker ändå ut ibland. men jag gillar dem! "tynnre", vilket perfekt ord! "löft", bra där. "klöpp", okej, jag kan medge att när jag säger saker i stil med att "jag klöpp det igår" så reagerar även jag. men kom igen, orden har sin charm!

ett av de bästa orden jag har hört måste ändå vara "skamsköljning". det är ju så talande att det knappt behöver en beskrivning. men för säkerhets skull - den där känslan efter att man har sagt eller gjort något dumt eller pinsamt, då man tänker "fan, varför sa/gjorde jag så?" och helst vill att marken ska öppna sig så man kan falla genom en lucka (vart nu den skulle leda). då skammen sköljer över en? skamsköljning!

ikväll kom R hit och vi tittade på film. the runaways. jag vet inte riktigt. vissa filmer kan man se om och om och om igen (into the wild bland andra), medan andra filmer har man sett, och då har man sett och behöver inte se igen. kvällens film tillhör nog den senare kategorin.

god natt, nu stänger butiken för dagen.

/nèzna

grönväxter

ibland, som nu, tycker jag om den, tystnaden. jag tycker om att sitta med mina tankar och ha tyst omkring mig, sånär som på datorns brus och kylskåpet som stundom låter i köket, för att sen lika plötsligt bli tyst igen. då och då hörs trafiken nedanför på gatan. om kvällarna när jag ligger i sängen och läser kan jag ibland höra vad folk som går där ute pratar om, men det är nästan uteslutande på helgnätterna. måste vara den kompakta nattystnaden kombinerat med alkoholhöjda röster som gör att det hörs upp till mig.

grådiset fortsätter även idag. via pappersåtervinningen cyklade jag till coop för att träffa S, som köpte ny dator på expert. en fika senare gick vi in på coop. grönväxter 39:90 lockade mig att köpa en ny kalla att ställa på fönsterbrädan, då den förra jag hade gick ett torrt öde till mötes i somras...

och så var det det där med översättningarna. man skulle nog kunna säga att jag har kört fast. jag har inte den blekaste om hur melodin till låtarna går. texten i sig, på engelska, är ganska enkel, men att förvandla texten till teckenspråk och göra det bra, är svårt. faller platt.

/nèzna

pasta

sedan jag kom tillbaka hit efter sommaren har jag ätit... pasta. nog för att jag är student, men kom igen! det är dock inte nudlar utan olika former av makaroner/spagetti, men ändå. dagens recept var för mig nytt, men det var inte sista gången det tillagades här i min en och en halva. (låter mysigare att skriva "i min etta", men, det är ju inte bara en etta :P). receptet är från arla.se och rätten heter Pasta italiano:

4 port
300 g fullkornspasta
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
50 g skivad salami
Arla smör
2 dl Arla Köket® lätt crème fraiche tomat&basilika
grovmalen svartpeppar

Koka pastan. Skala och hacka lök och vitlök. Skär salami i strimlor. Stek löken i smör, tillsätt salami och låt den fräsa med några minuter. Rör ner crème fraiche. Låt allt bli varmt. Krydda med lite grovmalen svartpeppar och häll såsen över den kokta pastan.

snabbt, enkelt och framförallt gott! :)

sedan sist har jag även hunnit med en långpromenad i skogen tillsammans med S. det grå diset kom tillbaka, men i skogen gör det sig ändå ganska bra. dessutom var det väldigt skönt att komma ut och röra på sig lite ordentligt.

en dusch och diskning senare sitter jag här igen. tre inlägg på en dag. det är på intet sätt någon mall för framöver :P

/nèzna

byråjakt

grådiset har minskat en aning, men himlen fortsatt icke-blå.
jag bytte korg på cykeln (den gamla korgen sönderrostad) och cyklade till Myrorna. fann till min förtjusning två fina byråer modell mindre/medel. med något mindre förtjusning såg jag att båda var sålda och hade blivit det idag. typiskt!

tog cykeln till luftpumpen vid OK/Q8. den var tejpad med silvertejp men tejpen hade nog levt färdigt sitt klistriga liv, för den satt löst och all luft pös ut så det var ingen idé att ens försöka pumpa däcken.

på coop råder fullständig förvirring då butiken byggs om och ingenting någonsin är sig likt sedan sist man var in. jag liksom hälften av övriga kundklientelet såg ut som bortkomna själar som sökte med ljus och lykta efter just de varor som just de skulle ha som coop valt att flytta på just idag.

nu börjar det vankas middag. fantasin lockade mig till arlas hemsida där jag fann ett recept som verkar enkelt och gott: "pasta italiano". pasta med sås bestående av gul- samt vitlök, salami och creme fraiche. är det gott kan det hända att receptet dyker upp här. (med det inte sagt att detta kommer bli en matblogg)

förövrigt väntar ikväll lite översättningsarbete från engelska via svenska till teckenspråk. sånger jag aldrig hört hur de låter. det blir spännande.

/nèzna

med start en regnig augustilördag

precis som bloggen säger, den startar idag; en gråtät lördag i augusti. jag sitter i soffan och ser ut genom grådassiga (från avgaser) fönster ut i en grå smetaktighet som möter en vit himmel. på kvällstidningarnas sidor har man kunnat läsa om hur solen skulle återvända nu i helgen. förvisso finns värmen, men solen är allt annat än närvarande just nu. men det är ju iallafall lördag! en regnig sådan. och då passar det fint att starta upp en ny blogg.

min tidigare blogg ligger och vilar sedan i våras. den gick visst i ide och fastnade där.

häromdagen när jag kring sjusnåret på morgonen begav mig ner till stan på mina apostlahästar hörde jag ett välbekant ljud. ett av de värsta ljuden jag vet: en väckarklockas alarm! det var när jag passerade ett hus som det förfärliga oljudet hoppade ner mot mig från ett öppet fönster, ner till promenaden där jag gick. och jag tänkte, åh vad skönt att ligga och sova. men så tänkte jag att nej, jag är inte ett dugg avundsjuk på den människa som ligger där i sin varma säng, för den har det jobbiga framför sig - att ta sig upp ur sängvärmen och ut i dagen. jag var redan uppe, igång och iväg, mycket bättre!

jag låter min gamla blogg stanna kvar i idet ett tag, för nu är jag redan igång med den här bloggen. och vi får se vartåt den bär...!

/nèzna
(namnet är inte fullt så märkligt som det kanske verkar)